Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det här är ju mycket, mycket bra, kära du», sade
han med viktig min. »Fortsätt du med din dagbok, som
utan tvifvel bereder dig själf nöje och kan blifva till gagn
både för mig och barnen. Och du bör äfven utsträcka din
vaksamhet till mig och låta mig också få en plats i ditt opus.
Äfven jag har burit mig illa åt i dag . . . jag råkade i tvist
med Peter och förifrade mig. Ack, om du hade varit hös
oss ändå, Maria, så hade mycket blifvit osagdt, som jag nu
ångrar. Men han är då också så förfärligt barnslig! Jag
vet icke hvad det skulle blifva af honom, om icke Natalia
hölle honom så strängt i tyglarna. Kan du tänka dig
hvarför han varit till Petersburg? ... Jo, de hafva varit
tillsammans några stycken där och bildat en hemlig förening,
och nu ville han, att jag icke blott skulle godkänna det mål,
för hvilket föreningen skall sträfva: frihet, upplysning och
sådana där fantasifoster naturligtvis! utan han lät också
förstå, att det var min och alla rättänkandes plikt, att ingå j
föreningèn.»
»Jag har hört det», svarade Maria. »Natalia har varit
här och talat om det för mig.»
»Nå, då vet du också», fortfor Nikolai, som åter
började blifva häftig, »att han vill försöka öfvertyga mig, att
det är hvarje ärlig mans plikt att göra regeringen motstånd,
hvaremot jag . . . det var för illa, att du icke var
närvarande . . . alla föllo de öfver mig, Denissov och Natalia också.
Man kan då rent af skratta sig till döds åt Natalia, hon
förstår sig mycket bra på att hålla honom under toffeln,
men då det är fråga om ett resonnemang, om att gifva skäl
för sina ord, så vet hon själf inte ett dugg utan talar
endast med hans ord», tillade Nikolai, gifvande efter för den
obetvingliga lust vi alla hafva att klandra de personer, som
stå oss närmast och äro oss kära. Nikolai glömde, att det
han sade om Natalia ord för ord också passade in på
förhållandet mellan honom och hans hustru. »Då jag sade, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
