- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
1006

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo6 —

satte min ed och min plikt öfver allt annat, försökte hon
bevisa mig, att jag hade orätt. Hvad skulle du ha svarat
henne?»

»Jag tycker, att du har alldeles rätt, och det har jag
också redan sagt åt Natalia. Peter påstår, att alla lida och
bli olyckliga och fördärfvade, och att det är vår plikt att
hjälpa våra medmänniskor ... ja, han har nog rätt förstås,
men han förbiser, att vi också hafva andra pJfkter, som
blifvit oss ålagda af Gud själf, och som beröra oßs närmare.
Vi hafva rättighet att uppoffra oss själfva, om vi vilja, men
icke att uppoffra våra barn.»

»Ja, det var just det jag sade honom», utbrast Rostov,
som verkligen trodde, att han hade sagt detta och kände
sig stolt öfver, att han funnit ett så passande och
dräpande svar på Peters argumenter. »Men han höll fast vid
sin åsikt ändå, pratade oupphörligt bara om kärleken till
nästan, om Kristi lära och exempel och om Gud vet allt
hvad det var. Men det sämsta af allt ändå var, att hela
detta samtal fördes i närvaro af din brorson, som utan att
någon såg det hade smugit sig in på mitt rum och som
vanligt gripen af förtjusning öfver allt hvad Peter sade, satt
i tankarna och bröt sönder en hel mängd saker som jag
hade på mitt skrifbord.»

»Ack, vet du, Nikolai . . . jag är ofta så orolig för
honom», sade grefvinnan Maria. »Han är en så ovanlig
gosse, så olik alla andra barn som jag har sett, och jag är
beständigt rädd för att jag försummar honom genom att allt
för mycket sysselsätta mig med mina egna. Han är ensam,
han, alldeles för ensam med sina tankar, och har ingen, åt
hvilken han kan förtro sig.» : .

»Jag tror icke du har någonting att förebrå dig i den
saken. Allt hvad den ömmaste moder kan göra för sin son
gör du för honom, och det gläder mig, ty det är en präktig
gosse, en riktigt präktig gosse! ... en sådan uppriktighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/1010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free