Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iö07 —
öch sanningskärlek! Aldrig hör man honom säga en enda
osanning! ... en präktig gosse!» upprepade Rostov, som
icke kände någon särdeles stor tillgifvenhet för brorsonen,
men som just därför aldrig underlät att berömma honom så
ofta ett tillfälle yppade sig. #
! »Du må säga hvad du vill, så känner jag ändå och
förebrår mig för, att jag icke är i mors ställe för honom,
Öch ’ det smärtar mig», återtog grefvinnan Maria med en
djup suck; »Det är alls icke bra för honom, att han är så
mycket ensam ... vi måste på ett eller annan sätt sörja
för, att han kommer ut iband människor och får något för
honom lämpligt sällskap.»
»Nå, det skall han väl få nog af i sommar, för jag
tänker ta honom med mig när jag far till Petersburg», sade
Rostov. »Ja, Peter är och förblir en drömmare», fortfor
han, »ihen hvad angår det mig, att Araktschejev är en
dålig människa och sådant där? Jag hade minsann inte tid
att tänka på sådana saker när jag gifte mig och var så
öfverhopad af skulder, att det var nära att man hade satt
mig i fängelse. Och så fick jag dig att tänka på, och så
kommo barnen, och alla mina affärer sedan! . . Är det
kanhända bara för ro skull som jag sitter från tidigt på
morgonen till sent på kvällen på kontoret och sysslar med
mina affärer? Nej, jag vet, att jag måste arbeta för att
lugna min moder och betala tillbaka till dig hvad jag är dig
skyldig och icke lämna barnen kvar efter mig lika fattiga som
jag en gång var.»
Maria ville säga honom, att människan icke lefver af
bröd allena, och att han lade allt för stor vikt vid dessa
»affärer», hvarom han så ofta talade, men hon teg då hon
visste, att det skulle vara gagnlöst. Hon fattade därför blott
hans hand och kysste den. Detta tog Nikolai för ett tecken
till, att hön instämde i hvad han sagt, och han fullföljde,
sin tankegång;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
