Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 11 - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hon fann till sin stora bedröfvelse, att det var något
som fattades i hennes kärlek till brorsonen. Ibland hade
det fallit henne in, att denna olikhet i hennes känslor
berodde på skilnaden i ålder mellan hennes barn och Nikolai,
men ändå kände hon sig skyldig gent emot den senare.
Ofta hade hon gifvit sig själf det högtidliga löftet, att bättra
sig och att göra det omöjliga, det vill säga, att i detta lif
älska sin man, sina barn och Nikolai och alla andra som
stodo henne nära, så innerligt som Kristus hade älskat alla
människor. Grefvinnan Maria sträfvade alltid efter det
oändliga och fullkomliga, och därför kunde hennes själ aldrig
finna ro. Nikolai, som nu tystnat och börjat kläda af sig
för natten, råkade att kasta en blick på henne och varsnade
i hennes ansikte ett forstelnadt, allvarsamt uttryck, som
vittnade om dolda själslidanden.
»O, min Gud, hvad skall det blifva af oss, om hon
dör, såsom jag alltid fruktar då hon har den där minen?»
tänkte han, och han gick bort till helgonbilden och framsade
sin aftonbön inför den med större värme och andakt än
vanligt, framför allt bedjande, att Gud af sin nåd måtte låta
honom få behålla Maria ända till hans ålders dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
