Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och dess släktingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Än här i skogen då? » undrade Karl Axel.
»Jag trodde så jag med», svarade Kriget.
»Men här pågår en kamp på liv och död. Mellan
träden föres det krig. Stilla men dock hemskt.
Alla fallna furor äro de, som dukade under för
att de kraftigare sögo musten ur marken.
Mossan på stenen, där du sitter, för krig mot
barrskogen; den vandrar in, är vattensjuk och
försumpar skogen. Skogen dör långsamt. Elden,
som vårdslöst föres i skogen, för skogseldens
krig; vinden, som för med sig flygsand, är
skogens fiende, och alla de skadliga insekterna
likaså. I trädens stammar, grenar och blad arbeta de
dag och natt på att förgöra träden och själva
frodas. Nej, Karl Axel, även i skogarnas djup
finnas mina släktingar.
De enskilda träden föra krig mot varandra; de
starkare breda ut sig och frodas på de klenares
bekostnad; men även», fortsatte Kriget, »de olika
trädslagen föra ett vilt utrotningskrig mot
varandra. En gång i tiden under en geologisk, ej
långt avlägsen tidrymd kände ej alls den svenska
furan sin frände granen, utan rådde ensam om
väldiga områden. Men granen kom från öster –
alla övriga träd hava i stort sett invandrat från
Danmark och endast ett par från Norge.
Granen kom österifrån. Dess bevingade frön, dessas
ymnighet samt långa livslängd gjorde, att
julens eget träd kunde vandra fram med otrolig
snabbhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
