Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mistelns spådom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan hon nu tänkte på detta, föll hennes blick
på mistelkvisten, som hängde i julljuskronan.
Det var en idé!
Den dam, som står under misteln, den har en
herre rätt att kyssa – det visste Lisa.
Ja – hon skulle vänta på honom under kronan –.
Men han dröjde så länge, att Lisa började bli
trött, och på det viset kom det sig, att Lisa till
slut helt finurligt flyttade kvisten, hängde upp
den under en hylla över soffan; och mitt under
den satte hon sig. Hon glömde alldeles, att den,
som sitter mitt i en soffa, aldrig blir gift.
Nå – där satt nu Lisa.
Ute sänkte sig kvällen blåare och blåare,
modern sysslade med den minste, fadern läste
jultidningar inne i sitt arbetsrum och syskonen voro
ute. Luften var varm och mättad med ångor. –
Lisa var ung och litet trött efter julvaket. Intet
i världen var därför naturligare, än att Lisa
somnade in under misteln, där hon satt.
Nu skulle hon väl drömma vackert om den hon
tänkte på –.
Ja, det skulle man tycka. Och det i all synnerhet
som mistel står upptagen i den »Allra nyaste,
underbaraste drömboken », som ett säkert
tecken på äktenskap, lika säkert som att samma
källa tyder en dröm om myrten till »frieri och
kalaser». Så nog skulle man ju tycka, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
