Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mistelns spådom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då berättade misteln:
»När Loke gjort misteln föraktad av gudar och
människor och Balder ej kunde fås tillbaka från
dödsriket Hel, emedan jättekvinnan Takk vägrade
gråta, fast jag och hela världen grät – det
blev senare upplyst, att den jättekvinnan ingen
annan var än Loke, som förklätt sig – då kände
min stamfaders sorg inga gränser. Det var då han
i en syn såg vapnens hela utveckling genom
tiderna. Han hade ju själv varit det första
vapnet. Föraktad och avskydd av gudar och
människor lär han ha uppehållit sig på en så stenig ö,
att ej ens ett grässtrå där fick fotfäste. För
sträckande fåglar kvad han sin spådom.»
»Det var alldeles nytt det där», sade Lisa.
»Javisst. Jag tror mig aldrig ha omtalat det
förr. Men hör. Den ensamma misteltenen siade:
’Jag är stamfader till en stor och väldig släkt –
vapnen. Efter mig komma kraftigare sådana.
Det kommer knivar, spjut och pilar av trä med
spetsar först av sten, senare av metall. Bågen av
trä skall snart bli av böjlig och spänstig metall,
som klingar, när den spännes, men den skall
avlösas av metallröret, som sättes mot skuldran
eller hålles i handen. Och då skall en hård sten
slungas ur röret förmedelst eld och dunder, och
det skall komma svår rök efter. Allt längre och
längre skola stenarna kunna slungas. Allt större
och större skola de bliva, gjutna av hård metall.
Och jag ser väldiga rör lagda på ett par hjul och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
