Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mistelns spådom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste inte skratta, när man tänker sig en kanon
som biter sig i stjärten precis som en orm.
Just då kom den efterlängtade.
Han stannade och bara såg och såg; så söt var
Lisa.
Så böjde han sig ned och tryckte en kyss på
den friska munnen.
»Usch», sade Lisa i sömnen.
Men så vaknade hon och såg »hans» trofasta
ögon lysa emot sig. Och han sade:
»Säg Lisa, vill du bli min. Jag har sålt en
uppfinning, och vi kunna gifta oss när som hälst.»
Så talade han om vad uppfinningen gällde: en
elektrisk kanon, som utgjordes av en solenoid,
ur vilken kulan slungades alldeles ljudlöst.
Den skulle kunna gå hela 5,000 meter.
Lisa log, sträckte sig upp och bröt en gren av
misteln.
Hon kom ihåg Valhalls gamla kastvapen och
dekorerade nu den siste vapenuppfinnaren med
en kvist av stamfadern.
»Han» såg på kvisten.
»Min lilla flicka är en stor skämtare», sade han.
»Hur så?»
»Jo, då jag ber dig bli min lilla fru, ger du
mig ju till svar »ett skott».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
