Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättefåglarna och svalan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fåglarna voro farliga punkter. Ty tusentals av
dem omkomma varje år därigenom, att de rusa
mot blänkfyrarnas slipade glasprismor, utan att
hava en aning om, att det är ett hinder och den
säkra döden.
Så lydde berättelsen varje år.
Ända till år 1914.
Då fanns det nya tilldragelser att omtala.
Och vinden, som susar runt hela jordkulan,
andas just nu, når jag skriver detta, på min
fönsterruta. Av frosten bildar den de vackraste
palmer och orchidéer man kan se, och den viskar,
medan den smyckar fönsterrutan med
blommor av kristall, viskar en underbar saga, som
den hört av svalan, som i somras kittade fast sitt
bo strax ovanför mitt fönster.
Vinden säger, att den kommer från söderns
varma länder, men blivit avkyld på vägen, och
att den där nere smekt min lilla svala, som yr
och lekande flög omkring bland de
blomstersmyckade träden.
Den talar om sommar och sol under det att
den hjälper vintern att på rutan måla det, som
där nere glödde och lyste i tusen färgers rika
prakt.
Och vinden talar:
»Så här berättade din svala, som flög dit ned.
Jag kände igen henne på den där röda
silketråden du band om foten på henne, när du
räddade henne från att drunkna i vattentunnan. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
