Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Otto Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han på ångfartygets master upptäckte – de för
trådlös telegrafi oundvikliga antennerna på bägge
skeppsmasterna.
Hurra! Fartyget hade trådlös telegraf.
Nu! Nu!! Nu!!! Nu eller aldrig måste Sven
Otto lära sig knepet, om han så skulle låta sitt
unga liv på kuppen.
Till att börja med ville han bekanta sig med telegrafisten.
Och – mycket riktigt. Med ett väderkorn som
en spårhund, vilken bara genom att lukta på en
25-öresbok sedan vips spårar upp författaren, hade
Sven Otto snokat reda på var telegrafistens
hytt var belägen. Han knackade på, steg in, bugade
sig och lämnade sitt prydliga visitkort.
Telegrafisten, en ung man, var till all lycka för
Sven Otto lång och stor. Alla kortväxta äro arga
av sig för att de stannat i växten och hade telegrafisten
varit en liten puttefnask, kunde det ha
gått på tok för Sven Otto.
Nu skrattade den långe bara hjärtligt åt kortet
och åt Sven Ottos fråga:
»Om han också kunde få knacka ett tag. För
han kunde alfabetet?»
Som han för tillfället var ledig tog han sig an
den vetgirige ynglingen från »Schweden».
Men Sven Ottos underbyggnad var för liten.
Han blandade alldeles ihop antenner med relä
och frekvensen med oscillator och Ruhmkorffs
rulle med mottagningsapparaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
