Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Otto Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hertz, den tyske vetenskapsmannen var det,
som påvisade, att man i en kort ledning kunde
få elektriska gnistor från en ström om några
millioner avbrott i sekunden att utbreda sig från
denna ledning ut i rymden omkring den med en
hastighet, som överensstämde med ljusets, lydande
samma lagar som ljuset, att kunna speglas,
brytas och absorberas, och skiljande sig från ljuset
endast så tillvida, att de ägde en mycket större
våglängd och ej kunde uppfattas av ögat.
Och nu sken namnet Marconi fram för Sven
Ottos minne. Han var den, som kombinerade
ihop de andras steg på vägen – och den trådlösa
telegrafen var kommen till världen.
Att man reser upp antenner, det är trådnätet,
som spännes upp, beror på att de elektriska vågorna
med förkärlek följa dessa ledande trådar
– och ju högre antennerna göras, desto längre
når ett telegram.
Men även på vågornas längd beror det hur
lätt de gå fram. Så nådde Hertz från en våglängd
av från 0,60 meter till 6 meter. Men vad är
det mot nu!? De stora radiotelegrafiska stationerna
arbeta med vågor om 300, 600, 2,000,
2,200 och 3,000 meters längd. Och vid Eiffeltornet
skall man inom kort nå till 6,000 meters
våglängd. Och ju längre vågorna äro, desto mera
obehindrat gå de över mötande hinder.
På tal om Eiffeltornet, så mindes Sven Otto
nu tydligt, vad den långa telegrafisten berättat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
