Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I jättarnas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Träden voro de vanliga, gran och fur med
björkstammarnas vita streck ibland sig. Och själv
var han så stor som han brukade vara i skogen
där hemma om dagarna.
Men så fick han se ett par fotspår – och då
höll han på att vakna av pur förskräckelse. Ty
de voro ej vanliga. De syntes mitt på vägen
genom skogen och voro lika långa som pappas
segelbåt.
»Kors i alla dar», tänkte Svante. »Bara det inte
kommer någon jätte –»
Just som han tänkte detta, dånade det i skogen;
träden knäcktes som grässtrån, och det skymde
för solen –
Nu såg han skorna och nu benen. Och se
där – där högt uppe satt huvudet på den håriga
halsen, och ögonen i det huvudet skulle Svante
aldrig kunna glömma, så hemskt glödde de emot
honom precis som två solar som sjönko i blod
en afton. I ena handen höll han en hel kyrka,
i den andra ett par ekar, som han ryckt upp med
roten och nu tuggade på som hade de varit ett
par vanliga rädisor.
Svante trodde sin sista stund vara kommen.
Han kunde inte krypa en gång – hans ben veko
sig och med ett stönande sjönk han ihop på
skogsvägen.
Just då fick jätten syn på honom, kastade bort
ekknippet, böjde sig ned och tog upp honom.
Svante kände hur jättens tumme klämde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
