- Project Runeberg -  Kristuslegender /
6

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och jag minns, att vi barn fördes fram för att kyssa den
dödas hand. Och vi voro rädda för att göra det, men då sade
någon till oss, att det var sista gången, som vi kunde tacka
farmor för all den glädje, som hon hade gjort oss.

Och jag minns hur sagor och visor körde bort från gården,
inpackade i en lång, svart kista, och hur de aldrig kommo
igen.

Jag minns, att det var något borta ur livet. Det var, som
om dörren till en hel vacker, förtrollad värld, där vi förr
fritt kunde gå ut och in, hade blivit stängd. Och nu fanns
det ingen, som förstod sig på att öppna den dörren.

Och jag minns, att vi barn så småningom lärde oss att
leka med dockor och leksaker och leva som andra barn, och
då kunde det ju se ut, som om vi inte mer saknade vår
farmor eller kommo ihåg henne.

Men ännu i denna dag, efter fyrtio år, då jag sitter och
samlar ihop de legender om Kristus, som jag har hört borta
i österlandet, vaknar den lilla sägnen om Jesu födelse, som
min farmor brukade berätta, upp inom mig. Och jag får
lust att tala om den än en gång och att låta den komma in i
min samling.

*



Det var en juldag, då alla hade rest till kyrkan utom
farmor och jag. Jag tror, att vi voro ensamma i hela huset.
Vi hade inte tagits med, därför att den ena var för ung
och den andra var för gammal. Och vi voro ledsna båda två
över att vi inte hade fått fara till ottesången och se
julljusen.

Men när vi sutto där i vår ensamhet, började farmor att
berätta.

— Det var en man, sade hon, som gick ut i mörka natten
för att låna eld. Han gick från stuga till stuga och knackade
på. ”Kära, hjälp mig!” sa han. ”Min hustru har nyss fött
ett barn, och jag måste göra opp eld för att värma henne
och den lille.”

Men det var djup natt, så att alla människor sov. Ingen
svarade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:28:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kristleg/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free