Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannen gick och gick. Till sist fick han se ett eldsken
lysa på långt håll. Han vandrade då i den riktningen och
såg, att elden brann ute i det fria. En mängd vita får låg
och sov omkring elden, och en gammal herde satt och vakade
över hjorden.
När mannen, som ville låna eld, kom fram till fåren, såg
han, att tre stora hundar låg och sov vid herdens fötter.
De vaknade alla tre, när han kom, och öppnade sina vida
gap, som om de ville skälla, men det hördes inte ett ljud.
Mannen såg, att håren reste sig på deras ryggar, han såg, att
deras vassa tänder lyste glimmande vita i eldljuset och att
de störtade emot honom. Han kände, att en av dem bet om
hans ben och en om hans hand och att en hängde sig vid
hans strupe. Men käkarna och tänderna, som hundarna skulle
bita med, ville inte lyda dem, och mannen led ingen den
minsta skada.
Nu ville mannen gå vidare för att få vad han behövde.
Men fåren låg så tätt intill varandra, rygg vid rygg, att han
inte kunde komma fram. Då steg mannen upp på djurens
ryggar och vandrade på dem fram till elden. Och inget av
djuren vaknade eller rörde sig.
Så långt hade farmor fått berätta ostörd, men nu kunde
jag inte låta bli att avbryta henne.
— Varför gjorde de inte det, farmor? frågade jag.
— Det får du veta om en stund, sade farmor och
fortsatte sin historia.
— När mannen var nära nog framme vid elden, såg herden
opp. Han var en gammal, vresig man, som var ovänlig och
hård emot alla människor. Och när han såg en främmande
komma, ryckte han till sig en lång, spetsig stav, som han
brukade hålla i handen, då han vallade sin hjord, och
kastade den emot honom. Och staven for vinande rätt emot
mannen, men innan den träffade honom, vek den åt sidan
och susade förbi honom långt utåt fältet.
När farmor hade hunnit så långt, avbröt jag henne på nytt.
— Farmor, varför ville inte käppen slå mannen? Men
farmor brydde sig inte om att svara mig, utan hon fortfor
med sin berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
