Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde ha att betyda. Han reste sig opp och gick efter honom,
ända till dess att han fann hans hem.
Då såg herden, att mannen inte hade så mycket som en
stuga att bo i, utan han hade sin hustru och barnet liggande
i en berggrotta, där det inte fanns annat än nakna, kalla
stenväggar.
Men herden tänkte, att det stackars oskyldiga barnet
kanske skulle frysa till döds där i grottan, och fastän han
var en hård man, blev han rörd och tyckte, att han ville
hjälpa barnet. Och han lossade sin ränsel från skuldran, och
ur den tog han fram ett mjukt och vitt fårskinn, gav det
till den främmande mannen och sa, att han skulle låta barnet
sova på det.
Men i detsamma som han visade, att också han kunde vara
barmhärtig, blev hans ögon öppnade, och han såg vad han
inte förut hade kunnat se och hörde vad han inte förut hade
kunnat höra.
Han såg, att runtomkring honom stod en tät ring av små
silvervingade änglar. Och var och en av dem höll ett strängaspel
i sin hand, och alla sjöng de med hög röst, att i natt
var frälsaren född, som skulle frälsa världen från dess
synder.
Då förstod han, att alla ting var så glada denna natt, att
de inte ville göra något ont.
Och det var inte bara runtom herden, som det fanns
änglar, utan han såg dem överallt. De satt inne i grottan,
och de satt utanför på berget, och de flög under himmelen.
De kom gående på vägen i stora flockar, och när de gick
förbi, stannade de och kastade en blick på barnet.
Det var sådant jubel och sådan glädje och sång och lek,
och allt detta såg han i mörka natten, där han förut
ingenting hade kunnat varsna. Han blev så glad över att hans
ögon hade blivit öppnade, att han föll på sina knän och
tackade Gud.
Men när farmor hade kommit så långt, suckade hon och
sade:
— Men vad den herden såg, det kunde vi också se, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
