- Project Runeberg -  Kristuslegender /
17

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De vise männens brunn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DE VISE MÄNNENS BRUNN

DE VISE MÄNNENS BRUNN.

I det gamla Judaland gick torkan omkring, hålögd och
bitter, mellan skrumpna tistlar och gulnat gräs.

Det var sommartid. Solen sken ner på skugglösa
bergsryggar, den minsta vind rev upp täta skyar av kalkdamm ur
den vitgråa marken, hjordarna stodo samlade i dalarna vid
de utsinade bäckarna.

Torkan gick omkring och synade vattenförräden. Hon
vandrade bort till Salomos dammar och såg suckande, att
de ännu höllo en massa vatten inom sina klippstränder. Därpå
gick hon ner till den berömda Davidsbrunnen vid Betlehem
och fann vatten även där. Sedan vandrade hon med släpande
steg framåt stora landsvägen, som leder från Betlehem till
Jerusalem.

När hon var kommen ungefär halvvägs, såg hon De vise
männens brunn, där den ligger tätt vid vägkanten, och hon
märkte genast, att den var nära att sina ut. Torkan satte sig
på brunnskaret, som består av en enda stor, urholkad sten,
och såg ner i brunnen. Den blanka vattenspegeln, som eljest
brukade synas helt nära öppningen, hade sjunkit djupt ner,
och slem och dy från bottnen gjorde den oren och oklar.

Då brunnen såg torkans brunbrända ansikte avmåla sig
på dess matta spegel, gav den till ett skvalpande av ångest.

— Jag undrar när det kan vara ute med dig, sade torkan.
Du kan väl inte finna reda på någon vattenåder där nere i
djupet, som kommer och ger dig nytt liv. Och om regn kan
det, Gud vare lov, inte bli tal förrän om två, tre månader.

— Du kan vara lugn. suckade brunnen. Ingenting kan
hjälpa mig. Det skulle minst behövas ett källsprång från
paradiset.

— Då ska jag inte överge dig, förrän allt är slut, sade
torkan. Hon såg, att den gamla brunnen var på sitt yttersta,

2. — Lagerlöf, Kristuslegender. — Kejsarn av Portugallien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:28:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kristleg/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free