Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De vise männens brunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE VISE MÄNNENS BRUNN
vecklade ut blad på blad av skönt strålande, rosenfärgat
ljus, till dess att den låg färdig och lyste som en stjärna
bland stjärnorna.
När de fattiga männen såg detta, sa dem deras visdom,
att i denna stund föddes på jorden en mäktig konung, en,
vars makt skulle stiga högre än Cyrus’ eller Alexanders. Och
de sa till varandra: "Låt oss gå till den nyföddes fader
och moder och säga dem vad vi har sett! Törhända att de
då lönar oss med en pung mynt eller med ett armband av
guld."
De fattade sina långa vandringsstavar och begav sig på
väg. De vandrade genom staden och ut genom stadsporten,
men där kände de sig villrådiga för ett ögonblick, ty nu
utbredde sig framför dem den stora, torra, ljuvliga öknen,
som människorna avskyr. Då såg de den nya stjärnan kasta
en smal strimma av ljus neröver ökensanden, och de
vandrade förtröstansfullt framåt med stjärnan som vägvisare.
De gick fram hela natten över det vida sandfältet, och
under hela vandringen talade de om den unge, nyfödde
konungen, som de skulle finna sovande i en vagga av guld,
lekande med ädelstenar. De förkortade nattens timmar genom
att tala om huru de skulle träda fram för hans fader,
konungen, och hans moder, drottnmgen, och säga dem, att
himlen bådade deras son styrka och makt och skönhet och
lycka, större än Salomos.
De yvdes över att Gud hade kallat dem att se stjärnan.
De menade, att den nyföddes föräldrar inte kunde löna
dem med mindre än tjugu pungar guld, kanske skulle de
till och med ge dem så mycket, att de inte mer behövde
känna fattigdomens kval.
Jag låg på lur i öknen som ett lejon, sa torkan, och
ämnade kasta mig över dessa vandrare med alla törstens
kval, men de undgick mig. Stjärnan ledde dem hela natten,
och på morgonen, då himlen ljusnade och de andra
stjärnorna bleknade, höll den sig envist kvar och lyste över
öknen, ända tills den hade fört dem fram till en oas, där
de fann en källa och bärande fruktträd. Där vilade de hela
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
