Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
orolig för sina vackra vänner. Han skyndade bort till den
största och skönaste ibland dem och böjde den styva
stängeln, som uppbar blommorna, ner mot jorden, så att
regndropparna träffade kalkarnas undersida. Och så snart
han hade förfarit sålunda med ett blomstånd, skyndade han
till ett annat och böjde dess stängel på samma sätt, så att
blomkalkarna vändes mot jorden. Och så till ett tredje och
ett fjärde, till dess att alla ängens blommor voro skyddade
mot det häftiga regnet.
Krigsknekten log inom sig, när han såg gossens arbete.
— Jag är rädd för att liljorna inte blir honom tacksamma
för detta, sade han. Varje stängel är naturligtvis avbruten.
Det kan inte gå an att böja dessa styva växter på det sättet.
Men då regnskuren äntligen upphörde, såg krigsknekten
den lille gossen skynda fram till liljorna och resa upp dem.
Och till hans obeskrivliga förvåning böjde barnet utan den
minsta svårighet de styva stänglarna räta. Det visade sig, att
ingen enda av dem var bruten eller skadad. Han skyndade
från blomma till blomma, och alla de räddade liljorna
strålade snart i full glans över ängen.
När krigsknekten såg detta, överfölls han av en
besynnerlig vrede. "Se, ett sådant barn!" tänkte han. "Det är otroligt,
att det kan företa sig något så vansinnigt. Vad ska det bli
för en man av den där, som inte en gång kan tåla att se
en lilja förstöras? Hur skulle det avlöpa, om en sådan där
måste gå ut i krig? Vad skulle han ta sig till, om man
befallde honom att sätta eld på ett hus, uppfyllt av kvinnor
och barn, eller att borra i sank ett skepp, som flyter på
vattnet med hela sin besättning ombord?"
Åter kom han att tänka på den gamla profetian, och han
började frukta, att den tid ändå verkligen kunde vara
kommen, då den skulle gå i uppfyllelse. "Eftersom ett barn
är kommet, sådant som detta", tänkte han, "så är kanske
denna förfärliga tid helt nära. Det råder redan nu fred över
hela viärlden, och säkerligen ska krigets dag aldrig mer
uppgå. Hädanefter ska alla människor vara av samma
sinnelag som detta barn. De ska frukta för att skada varandra,
ja, de ska inte en gång ha hjärta att förstöra ett bi eller en
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
