Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETLEHEMS BARN
Då kom han att tänka på liljorna, som den lille pilten
hade bistått, och han kom ihåg, att det var en knippa liljor,
som hade skymt undan barnet för hans blickar och hjälpt
det att undkomma genom stadsporten.
Han blev alltmer tankfull, och han drog till sig svärdet.
— Bien och liljorna har vedergällt honom hans
välgärningar, viskade han till sig själv.
Han kom att tänka på att den lille en gång hade bevisat
även honom en välgärning, och en djup rodnad steg upp i
hans ansikte.
— Kan en romersk legionär glömma att vedergälla en
mottagen tjänst? viskade han.
Han kämpade en kort strid med sig själv. Han tänkte på
Herodes och på sin egen lust att förinta den unge
fridsfursten.
— Det anstår inte mig att döda detta barn, som har räddat
mitt liv, sade han dock till sist.
Och han böjde sig ner och lade sitt svärd vid barnets sida,
på det att flyktingarna vid uppvaknandet skulle förstå vilken
fara de hade undgått.
Då såg han, att barnet var vaket. Det låg och betraktade
honom med sina sköna ögon, vilka tindrade som stjärnor.
Och krigsknekten böjde ett knä för barnet.
— Herre, du är den mäktige, sade han. Du är den starke
segraren. Du är den, som gudarna älskar. Du är den, som
kan trampa på ormar och skorpioner.
Han kysste hans fötter och gick sedan sakta ut ur grottan,
medan den lille låg och såg efter honom med stora,
förvånade barnaögon.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
