- Project Runeberg -  Kristuslegender /
47

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flykten till Egypten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FLYKTEN TILL EGYPTEN

efter ett par förbiflygande gamar. Det kunde ju inte vara
annorlunda. De måste förgås.

De hade fått syn på palmen och oasen och skyndade nu
ditåt för att finna vatten. Men när de äntligen kommo fram,
sjönko de samman i förtvivlan, ty källan var uttorkad.
Kvinnan lade utmattad ner barnet och satte sig gråtande
vid källbrädden. Mannen kastade sig ner bredvid henne, han
låg och hamrade på den torra jorden med sina båda nävar.
Palmen hörde hur de talade med varandra om att de
måste dö.

Den hörde också av deras tal, att konung Herodes lät
döda alla barn på två eller tre år, av fruktan att den store,
väntade Judakonungen hade blivit född.

— Det susar allt starkare i mina blad, sade palmen.
Dessa stackars flyktingar ser snart sin sista stund.

Den förnam ävenså, att de fruktade öknen. Mannen sade,
att det hade varit bättre att stanna och kämpa med
krigsknektarna än att fly hit. Han sade, att de då skulle ha funnit
en lättare död.

— Gud ska bistå oss, sade kvinnan.

— Vi är ensamma bland rovdjur och ormar, sade mannen.
Vi har inte mat och inte vatten. Hur ska Gud kunna bistå oss?

Han slet sina kläder av förtvivlan och tryckte ansiktet mot
marken. Han var hopplös som en man med ett dödssår i
hjärtat.

Kvinnan satt upprätt med händerna knäppta över knäna.
Men de blickar hon kastade utåt öknen talade om en
tröstlöshet utan gränser.

Palmen hörde, att det vemodiga suset i dess blad blev allt
starkare. Kvinnan måtte också ha hört det, ty hon vände sina
ögon uppåt mot trädkronan. Och i detsamma lyfte hon
ofrivilligt sina armar och händer.

— O, dadlar, dadlar! ropade hon.

Det låg så stor längtan i rösten, att den gamla palmen
skulle ha önskat, att den inte hade varit högre än ginsten
och att dess dadlar hade varit lika lätt åtkomliga som
törnbuskens nypon. Den visste nog, att dess krona hängde full

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:28:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kristleg/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free