Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Nasaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I NASARET
började skratta, och han lyfte foten för att trampa ner
ännu en.
— Judas, ropade Jesus, vad gör du? Vet du inte, att de
lever och kan sjunga?
Men Judas skrattade och trampade ner ännu en fågel.
Jesus såg sig omkring efter räddning. Judas var storväxt,
och Jesus hade inte styrka att hålla honom tillbaka. Han
såg efter sin mor. Hon var inte långt borta, men innan hon
hade hunnit fram, skulle Judas redan ha hunnit förstöra
alla hans fåglar. Tårarna trängde Jesus i ögonen. Judas hade
redan trampat ner fyra av hans fåglar, det återstod honom
bara tre.
Han förargades över sina fåglar, som stodo så stilla och
läto sig trampas ner utan att ge akt på faran. Jesus klappade
händerna för att väcka dem, och han ropade till dem:
— Flyg, flyg!
Då började de tre fåglarna röra sina små vingar, och
ängsligt flaxande lyckades de svinga sig upp på takkanten,
där de voro i säkerhet.
Men när Judas såg, att fåglarna togo till vingarna och
flögo på Jesu ord, började han gråta. Han slet sitt hår, som
han hade sett de gamla göra, när de hade varit i stor ångest
och sorg, och han kastade sig till Jesu fötter.
Och Judas låg kvar där och rullade sig i stoftet framför
Jesus som en hund och kysste hans fötter och bad, att han
ville höja sin fot och trampa ner honom, såsom han själv
hade gjort med lergökarna.
Ty Judas älskade Jesus och beundrade och tillbad honom
och hatade honom på samma gång.
Men Maria, som hela tiden hade åsett barnens lek, reste
sig nu och lyfte upp Judas och satte honom i sitt knä och
smekte honom.
— Du stackars barn! sade hon till honom. Du vet inte,
att du har försökt något, som ingen skapad kan mäkta.
Inlåt dig inte mer på något sådant, om du inte vill bli den
olyckligaste av människor! Hur skulle det väl gå den av oss,
som företoge sig att tävla med den, som målar med solsken
och blåser in livets anda i död lera?
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
