Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
att vila på och en skål getmjölk och en kaka bröd, om du
vill hålla till godo.
Den gamla log en smula, men detta leende var så flyktigt,
att det inte förmådde skingra det uttryck av tung sorg, som
vilade över hennes ansikte.
— Jag har levat här oppe i bergen hela min ungdom,
sade hon. Jag har ännu inte glömt konsten att driva en varg
ur hans håla.
Och hon såg verkligen så stark och kraftig ut, att
arbetaren inte betvivlade, att hon, trots sin höga ålder, ännu
ägde styrka nog att kämpa med skogens vilddjur.
Han upprepade emellertid sin inbjudan, och den gamla
trädde in i stugan. Hon slog sig ner vid det fattiga folkets
bord och tog del i måltiden utan tvekan, men ehuru hon
tycktes vara mycket nöjd med att äta grovt bröd, uppblött i
mjölk, tänkte både mannen och hustrun: "Var kan denna
gamla vandrerska komma från? Hon har visst oftare ätit
fasaner på silverfat, än hon har druckit getmjölk ur lerskålar."
Ibland lyfte hon ögonen från maten och såg sig omkring
liksom för att söka känna igen sig inne i hyddan. Den
torftiga bostaden med dess nakna lerväggar och dess
jordgolv var säkerligen inte mycket förändrad. Hon visade till
och med för sitt värdfolk, att på väggen ännu syntes några
spår av hundar och hjortar, som hennes far hade tecknat
där för att glädja sina små barn. Och högt uppe på en hylla
trodde hon sig se skärvor av ett lerkärl, som hon själv hade
brukat hälla upp mjölk i.
Men mannen och hustrun tänkte för sig själva: "Det ,tör
visserligen vara sant, att hon är född i den här kojan, men
hon har dock haft mycket annat att bestyra i livet än att
mjölka getter och laga till ost och smör."
De märkte också, att hon ofta var långt frånvarande med
sina tankar och att hon suckade tungt och bekymmerfullt,
varje gång hon återkom till sig själv.
Äntligen reste hon sig från måltiden. Hon tackade vänligt
för den gästfrihet hon hade åtnjutit och gick mot dörren.
Men då tycktes det vingårdsarbetaren, att hon var så
ömkansvärt ensam och fattig, att han utropade:
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
