Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
honom ett nytt varningstecken, men så förstulet, att han inte
kunde se det.
Främlingen svarade honom vänligt, men ett egendomligt
leende gled på samma gång över hans läppar.
— Du har kanhända hört berättas, att Tiberius ända
hittills i sin omgivning har ägt en vän, som han har kunnat
lita på och som alltid har sagt honom sanningen. Alla
andra, som lever vid hans hov, är lycksökare och hycklare,
som prisar kejsarens onda och baksluga handlingar lika
mycket som hans goda och förträffliga. Det fanns dock, som
sagt, en enda, som aldrig fruktade att låta honom veta vad
hans handlingssätt var värt. Denna människa, som var
modigare än senatorer och fältherrar, var kejsarens gamla
amma, Faustina.
— Det är sant, jag har hört talas om henne, sade
arbetaren. Man har sagt mig, att kejsaren alltid har bevisat
henne stor vänskap.
— Ja, Tiberius förstod att sätta värde på hennes
tillgivenhet och trohet. Han har behandlat denna fattiga
bondkvinna, som en gång kom ner ur en eländig hydda på
Sabinerbergen, som sin andra mor. Så länge han själv
vistades i Rom, lät han henne bo i ett hus på Palatinen för
att alltid ha henne i sin närhet. Ingen av Roms förnäma
matronor har haft det bättre än hon. Hon blev buren i
bärstol på gatan, och hennes dräkt har varit en kejsarinnas.
När kejsaren flyttade till Capreae, måste hon ledsaga honom
dit, och han lät där åt henne inköpa ett lanthus, fullt av
slavar och dyrbart husgeråd.
— Hon har verkligen haft det gott, sade mannen.
Det var nu han, som ensam uppehöll samtalet med den
främmande. Hustrun satt tyst och iakttog med förvåning
den förändring, som hade försiggått med den gamla kvinnan.
Alltsedan den främmande hade kommit, sade hon inte mer
ett ord. Hon hade förlorat sitt blida och vänliga utseende.
Hon hade skjutit ifrån sig maten och satt stel och rak, tryckt
upp mot dörrposten, och stirrade rätt framför sig med ett
strängt och förstenat ansikte.
— Det har varit kejsarens mening, att hon skulle njuta
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>