Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
det, sade hustrun. Jag tänker ofta på hur det skulle avlöpa,
om dessa båda möttes. Men Guds vägar är inte våra vägar.
Den gamla kvinnan tycktes alls inte sakna sitt forna liv.
Om någon tid födde den unga hustrun ett barn, och då den
gamla nu fick vårda detta, föreföll hon så nöjd, att man
skulle ha kunnat tro, att hon hade glömt alla sina sorger.
En gång varje halvår brukade hon svepa om sig den
långa, gråa manteln och vandra ner till Rom. Men där
uppsökte hon ingen människa, utan gick raka vägen fram till
Forum. Här stannade hon utanför ett litet tempel, som var
rest vid ena sidan av det praktfullt smyckade torget.
Detta tempel bestod egentligen endast av ett
utomordentligt stort altare, som stod under öppen himmel på en
marmorbelagd gård. På altarets höjd tronade Fortuna,
lyckans gudinna, och vid dess fot sågs en bildstod av Tiberius.
Runtomkring gården reste sig byggnader för prästerna,
förvaringsrum för bränsle och stallar för offerdjuren.
Den gamla Faustinas vandring utsträcktes aldrig längre
än till detta tempel, dit de brukade komma, som ville bedja
om lycka för Tiberius. Då hon hade kastat en blick ditin
och sett, att både gudinnan och kejsarstoden voro bekransade
med blommor, att offerelden lågade, att skaror av
vördnadsfulla tillbedjare voro samlade framför altaret, och hört, att
prästernas låga hymner ljödo däromkring, vände hon om
och begav sig åter upp bland bergen.
På detta sätt fick hon veta, utan att hon behövde spörja
någon människa, att Tiberius ännu befann sig bland de
levande och att allt gick honom väl.
Tredje gången, som hon företog denna vandring, mötte
henne en överraskning. När hon kom fram till det lilla
templet, fann hon det öde och övergivet. Ingen eld flammade
framför bilden, och där sågs inte en enda tillbedjare. Ett
par torra girlander hängde ännu kvar på altarets ena sida,
men detta var allt, som vittnade om dess forna härlighet.
Prästerna voro borta, och kejsarstatyn, som stod där utan
vaktare, var skadad och smutskastad.
Den gamla kvinnan vände sig till den förste bäste, som
gick förbi.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
