Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
och gråter över mig. Jag törs inte se opp av fruktan att
finna, att detta endast är en villa.
Då satte sig den gamla bredvid honom. Hon lyfte upp
hans huvud och lade det i sitt knä.
Men Tiberius låg alltjämt stilla utan att se på henne. En
känsla av ljuv ro omslöt honom, och han sjönk nästa
ögonblick ner i lugn sömn.
V.
Några veckor efter detta kom en av kejsarens slavar
vandrande till den ensliga hyddan i Sabinerbergen. Det led
mot kvällen, och vingårdsarbetaren och hans hustru stodo i
sin dörr och sågo solen sjunka i den fjärran västern. Slaven
vek av från stigen och gick fram och hälsade dem. Därpå
tog han upp en väldig pung, som han bar instucken i
gördeln, och lade den i mannens hand.
— Detta sänder dig Faustina, den gamla kvinnan, som
du bevisade barmhärtighet, sade slaven. Hon ber dig, att du
för dessa pengar ska köpa dig en egen vingård och bygga
dig en boning, som inte ligger lika högt opp till väders som
örnarnas nästen.
— Den gamla Faustina lever då verkligen ännu? sade
mannen. Vi har sökt efter henne i klyftor och moras. När hon
inte kom tillbaka till oss, trodde jag, att hon hade funnit
sin död bland dessa eländiga berg.
— Kommer du inte ihåg, inföll hustrun, att jag inte ville
tro, att hon var död? Har jag inte sagt dig, att hon hade
återvänt till kejsaren?
— Jo, medgav mannen, du sade verkligen detta, och jag
är glad, att du har fått rätt, inte bara därför, att Faustina
på detta sätt har blivit rik nog att hjälpa oss ur vår
fattigdom, utan också för den stackars kejsarens skull.
Slaven ville nu genast säga farväl för att kunna hinna
ner till bebyggda trakter, innan nattmörkret inbröt, men
detta tilläto inte de båda makarna.
— Du måste stanna hos oss ända till morgonen, sade de.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
