Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
hö ver vänta till morgonen! Kejsaren och Faustina kan
inte få höra dina nyheter ett ögonblick för tidigt.
Då vingårdsarbetaren hade följt slaven och åter kom hem
till hyddan, fann han sin hustru ännu vaken.
— Jag kan inte sova, sade hon. Jag tänker på att dessa
båda ska komma att mötas. Han, som älskar alla människor,
och han, som hatar dem. Det är, som om detta möte skulle
kunna bringa världen ur dess bana.
VI.
Den gamla Faustina befann sig i det avlägsna Palestina
på resa till Jerusalem. Hon hade inte velat, att uppdraget
att söka profeten och föra honom till kejsaren anförtroddes
åt någon annan än henne. Säkert hade hon tänkt vid sig
själv: "Det, som vi begär av denna främmande man, är
något, som vi inte kan avlocka honom varken med våld
eller gåvor. Men kanske ger han oss det, om någon faller
till hans fötter och säger honom i vilken nöd kejsaren
befinner sig. Men vem kan fälla en rätt förbön för Tiberius,
utom den, som lider av hans olycka lika mycket som han
själv?"
Hoppet att möjligen kunna rädda Tiberius hade föryngrat
Faustina. Hon hade utan svårighet utstått den långa
sjöresan till Joppe, och på färden till Jerusalem begagnade
hon sig inte av en bärstol, utan färdades ridande. Hon
tycktes uthärda den besvärliga resan lika lätt som de ädla
romare, de krigsknektar och slavar, som utgjorde hennes
följe.
Denna färd från Joppe till Jerusalem fyllde den gamla
kvinnans hjärta med glädje och ljust hopp. Det var vårens
tid, och Sarons slätt, som de hade ridit över under den första
dagsresan, hade varit en enda lysande matta av blommor.
Även under den andra dagens färd, då de inträngde bland
Juda berg, övergåvos de inte av blommorna. Alla de
mång-formade kullarna, mellan vilka vägen slingrade sig, voro
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
