Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
kymmerfulla tankar, att han inte ens såg upp på de
förbi-farande.
Han hörde inte heller, att Sulpicius tilltalade honom, utan
denne måste ett par gånger upprepa sin fråga.
— Min vän, man har talat om för mig, att du är en
galileisk man. Jag ber dig därför, att du säger mig var
jag ska finna profeten från Nasaret.
Galileern spratt häftigt till och såg sig förvirrad omkring.
Men när han äntligen förstod vad man begärde av honom,
greps han av en vrede, som var blandad me^ förfäran.
— Vad är det du säger? for han ut. Varför frågar du
mig efter den mannen? Jag vet ingenting om honom. Jag
är ingen galileer.
Den judiska kvinnan blandade sig nu i samtalet.
— Jag Har dock sett dig i hans sällskap, inföll hon.
Frukta dig inte, utan säg denna förnäma romarinna, som
är kejsarens vän, var hon snarast kan finna honom!
Men den förskrämda lärjungen blev allt mer och mer
förbittrad.
— Har alla människor blivit vansinniga i dag? sade han.
Är de besatta av en ond ande, eftersom de gång på gång
kommer och spörjer mig efter den mannen? Varför kan ingen
tro mig, när jag säger, att jag inte känner profeten? Jag är
inte kommen från hans land. Jag har aldrig sett honom.
Hans häftighet drog uppmärksamheten till honom, och ett
par tiggare, som sutto bredvid honom på muren, började
också bestrida hans ord.
— Visserligen har du hört till hans lärjungar, sade de.
Vi vet alla, att du är kommen med honom från Galileen.
Men mannen sträckte båda armarna mot himlen och
ropade:
— Jag har inte kunnat härda ut inne i Jerusalem i dag
för den mannens skull, och nu lämnar man mig inte ens i
fred här ute bland tiggarna. Varför vill ni inte tro mig,
när jag säger, att jag aldrig har sett honom?
Faustina vände sig bort med en axelryckning.
— Låt oss dra vidare! sade hon. Den där mannen är
ju vansinnig. Av honom får vi ingenting veta.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
