Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
De vakade över att ingen bland folket skulle störta fram till
den fångne och söka att befria honom.
Strax efter dem följde bödelsknektarna, som hade att föra
fram mannen, som skulle korsfästas. De hade lagt ett stort,
tungt kors av trä över hans skuldra, men han var för svag
för denna börda. Den tyngde honom så, att hans kropp
alldeles böjdes ner mot marken. Han höll huvudet så djupt
sänkt, att ingen kunde se hans ansikte.
Faustina stod i den lilla bigatans mynning och åsåg den
dödsdömdes tunga vandring. Med förvåning iakttog hon, att
han bar en purpurmantel och att en törnekrona var
nedtryckt på hans huvud.
— Vem är denna man? frågade hon.
En av de bredvidstående svarade henne:
— Det är en, som har velat göra sig till kejsare.
— Han måste då lida döden för en sak, som är föga värd
att eftersträva, sade den gamla kvinnan vemodigt.
Den dömde sviktade under korset. Han skred framåt allt
långsammare. Bödelsknektarna hade fäst ett rep om hans
midja, och de började dra i detta för att påskynda farten.
Men då de drogo i repet, föll mannen omkull och blev
liggande med korset över sig.
Det blev ett starkt oväsen. De romerska ryttarna hade all
möda att hålla folket tillbaka. De drogo sina svärd mot ett
par kvinnor, som sökte skynda fram och hjälpa upp den
fallne. Bödelsknektarna sökte att med slag och stötar tvinga
honom att resa sig, men han mäktade inte för korsets skull.
Äntligen togo ett par av dem fatt i korset för att Ivfta
bort det.
Då höjde han upp huvudet, och den gamla Faustina kunde
se hans ansikte. Kinderna voro strimmiga efter slag, och
från hans panna, som hade sårats av törnekronan, pärlade
fram ett par bloddroppar. Håret hängde i orediga stripor,
klibbigt av svett och blod. Hans mun var hårt sluten, men
hans läppar darrade, som om de kämpade för att hålla
tillbaka ett skrik. Ögonen stirrade fram tårfyllda och nästan
utslocknade till följd av plågor och mattighet.
Men bakom denna halvdöda människas ansikte såg den
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
