Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dp:n heliga veronikas svetteduk
Men när landshövdingens hustru hörde detta, blev hon
förfärad och sade:
— Jag måste tala med min man, eljest sker här i denna
dag en förfärlig olycka.
Då slavinnorna än en gång sade henne, att detta var
omöjligt, började hon skälva och gråta. Och en av dem blev
rörd, så att hon sade:
— Om du vill sända ett skrivet bud till landshövdingen,
så ska jag försöka att bringa det till honom.
Hennes härskarinna tog då genast ett stift och skrev några
ord på en vaxtavla, ooh detta blev givet till Pilatus.
Men honom själv råkade hon inte ensam på hela dagen,
ty när han hade sänt bort judarna och den dömde var förd
till avrättsplatsen, var timmen för måltiden inne, och till
denna hade Pilatus inbjudit ett par av de romare, som
vistades i Jerusalem vid denna tid. Det var anföraren för
trupperna och en ung lärare i vältalighet och ännu några
andra.
Denna måltid var inte mycket glad, ty landshövdingens
hustru satt hela tiden tyst och förstämd utan att ta del i
samtalet.
När bordsgästerna frågade om hon var sjuk eller bedrövad,
berättade landshövdingen skrattande om det budskap, som
hon på morgonen hade sänt honom. Och han gäckades med
henne, därför att hon hade trott, att en romersk landshövding
skulle låta styra sig i sina domar av en kvinnas drömmar.
Hon svarade stilla och sorgset:
— I sanning, detta var ingen dröm, utan en varning, som
var sänd av gudarna. Du borde åtminstone ha låtit mannen
leva över denna enda dag.
De sågo, att hon var allvarligt bedrövad. Hon ville inte
låta sig tröstas, hur mycket än bordsgästerna ansträngde sig
att genom ett underhållande samtal komma henne att glömma
dessa tomma inbillningar.
Men om en stund lyfte en av dem upp sitt huvud och sade:
— Vad är detta? Har vi suttit till bords så länge, att det
redan är slut på dagen?
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
