Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
Alla sågo nu upp, och de märkte, att en svag skymning
sänkte sig över naturen. Det var framför allt märkvärdigt
att se huru hela det brokiga spel av färger, som ligger
utbrett över alla ting och varelser, sakta utslocknade, så att
allt syntes enfärgat grått.
Liksom allt annat förlorade även deras egna ansikten sin
färg.
— Vi ser verkligen ut som döda, sade den unga vältalaren
med en rysning. Våra kinder är ju gråa och våra läppar
svarta.
Medan detta mörker blev allt djupare, tilltog också den
unga kvinnans skräck.
— Ack, min vän, utropade hon till sist, inser du inte
heller nu, att de odödliga vill varna dig? De vredgas över
att du har dömt till döden en helig och oskyldig man. Jag
tänker på att, fastän han nu allaredan torde vara uppsatt
på korset, så är han helt säkert ännu inte avliden. Låt ta
ner honom från korset! Jag vill med egna händer vårda
hans sår. Tillåt blott, att han blir återkallad till livet!
Men Pilatus svarade skrattande:
— Helt säkert har du rätt i att detta är ett tecken från
gudarna. Men ingalunda låter de solen mista sitt sken,
därför att en judisk irrlärare har blivit dömd till korset.
Däremot kan vi vänta, att viktiga händelser ska inträffa,
som angår hela riket. Vem kan veta hur länge den gamla
Tiberius–-
Han fullbordade inte meningen, ty mörkret hade blivit så
djupt, att han inte en gång kunde se den framför honom
stående vinbägaren. Han avbröt sig således för att befalla
slavarna att med all hast bära in några lampor.
När det hade blivit så pass ljust, att han kunde se sina
gästers anleten, var det honom omöjligt att inte lägga märke
till den förstämning, som hade gripit dem.
— Se dock! sade han halvt förargad till sin hustru. Nu
synes det mig, att det har lyckats dig att jaga bort
bordsglädjen med dina drömmar. Men om det äntligen så ska
vara, att du i dag inte kan tänka på annat, så låt oss hellre
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
