Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
förbi, då hon på allvar kunde tvista med kejsaren. Hon
sänkte åter rösten. Dock kunde hon inte helt och hållet avstå
från varje försök att få rätt.
— Men denna man var verkligen en profet, sade hon.
Jag har sett honom. När hans ögon mötte mina, trodde jag,
att han var en gud. Jag var vansinnig, som lät honom gå
till döden.
— Jag är glad, att du lät honom dö, sade Tiberius. Han
var en majestätsförbrytare och upprorsstiftare.
Faustina höll åter på att råka i vrede.
— Jag har talat om honom med många av hans vänner
i Jerusalem, sade hon. Han hade inte begått de brott, som
han var anklagad för.
— Om han än inte hade begått just dessa brott, så var
han väl ingalunda bättre än någon annan, sade kejsaren
trött. Var finns den människa, som inte tusen gånger under
sitt liv har förtjänat döden?
Men dessa kejsarens ord bestämde Faustina att företa
sig något, varom hon ända dittills hade varit tveksam.
— Jag ska dock visa dig ett prov på hans makt, sade hon.
Jag sa dig nyss, att jag la min svetteduk över hans ansikte.
Det är samma duk, som jag nu håller i min hand. Vill du
betrakta den ett ögonblick?
Hon bredde* ut svetteduken framför kejsaren, och han såg
på den avtecknad den skuggaktiga bilden av ett
människoansikte.
Den gamlas stämma darrade av rörelse, när hon fortsatte.
— Denna man såg, att jag älskade honom. Jag vet inte
genom vilken makt han var i stånd att lämna mig sin bild.
Men mina ögon fylls av tårar, när jag ser den.
Kejsaren böjde sig framåt och betraktade denna bild,
som tycktes vara utförd av blod och tårar och sorgens
svarta skuggor. Så småningom framträdde för honom hela
ansiktet, sådant det hade blivit intryckt på svetteduken. Han
såg bloddropparna i pannan, den stingande törnekronan,
håret, som var klibbigt av blod, och munnen, vars läppar
tycktes skälva av lidande.
Han lutade sig allt djupare ner mot bilden. Allt klarare
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
