Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
De hade äntligen kommit dit, där berget stod naket utan
växter ooh träd ooh där en eremit hade rest sig en hydda
för att kunna bispringa nödställda resande.
Sedan hade de gått över snöfälten, där murmeldjuren
sova, och nått upp till vilda, sammanhopade ismassor, som
stodo på kant och på stup och där knappast en stenget
kunde komma fram.
Där uppe hade Vår Herre funnit en liten, rödbröstad
fågel, som låg ihjälfrusen på isen, och han hade tagit upp
den lilla domherren och stoppat den på sig. Och Sankte Per
mindes, att han hade undrat om den fågeln skulle bli deras
middag.
De hade vandrat en lång stund på de hala isstyckena, och
det hade tyckts Sankte Per, att han aldrig hade varit
närmare dödsriket, ty en dödskall vind och en dödsmörk dimma
omsvepte dem, och såvitt han kunde förnimma, fanns där
inte mer något levande. Och dock voro de inte komna längre
än till mitten av berget.
Då hade han bett Vår Herre, att han skulle få vända om.
— Inte ännu, sade Vår Herre, för jag vill visa dig något,
som ska ge dig mod att bära alla sorger.
Därför hade de vandrat vidare genom dimma och köld,
tills de hade nått en oändligt hög mur, som hindrade dem
från att komma längre.
— Denna mur går runtom berget, sade Vår Herre, och
du kan inte stiga över den på någon punkt. Inte heller kan
någon levande få se något av det, som finns därbakom, för
det är här, som paradiset tar vid, och här bor de saliga döda
hela bergssluttningen oppåt.
Men Sankte Per hade inte kunnat låta bli att se
misstrogen ut.
— Där inne är det inte mörker och köld som här, sade
Vår Herre, utan där är grön sommar och klart sken av
solar och stjärnor.
Men Sankte Per hade inte kunnat förmå sig att tro honom.
Då tog Vår Herre den lilla fågeln, som han nyss förut
hade funnit på isfältet, och han böjde sig bakåt och kastade
den över muren, så att den föll ner i paradiset.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
