Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v ÄR HERRE OCH SANKTE PER
Och strax därpå hörde Sankte Per ett jublande lustigt
kvitter och kände igen en domherres sång och blev
storligen förvånad.
Han vände sig till Vår Herre och sade:
— Låt oss åter gå ner på jorden och uthärda allt, som
måste uthärdas, för nu ser jag, att du talar sant och att ett
ställe finns, där livet övervinner döden.
Och de hade stigit ner från berget och börjat sin
vandring på nytt.
Sedan hade Sankte Per inte sett något annat än detta av
paradiset under långa år, utan bara gått och längtat till
landet bakom muren. Och nu var han äntligen där och
behövde inte längta mer. Nu kunde han hela dagen ösa fröjd
med fulla händer ur aldrig sinande källor.
Men Sankte Per hade inte varit i paradiset i fjorton
dagars tid, förrän det hände, att en ängel kom till Vår Herre,
där han satt på sin stol, bugade sig sju gånger för honom
och sade honom, att en svår olycka måtte ha kommit över
Sankte Per. Han ville varken äta eller dricka, och hans ögon
voro rödkantade, som om han inte skulle ha sovit på flera
nätter.
Så snart Vår Herre fick höra detta, stod han upp och
gick för att söka Sankte Per.
Han fann honom långt borta i en utkant av paradiset. Han
låg på marken, som om han vore för utmattad att stå, och
han hade rivit sina kläder och strött aska i håret.
När Vår Herre såg honom så bedrövad, satte han sig på
marken bredvid honom och talade till honom alldeles så,
som han skulle ha gjort, om de ännu hade vandrat omkring
nere i denna världens bedrövelse.
— Vad är det, som gör dig så sorgsen, Sankte Per? sade
Vår Herre.
Men sorgen var Sankte Per alldeles övermäktig, så att han
förmådde ingenting svara.
— Vad är det, som gör dig så sorgsen. Sankte Per?
frågade Vår Herre på nytt.
Då Vår Herre upprepade frågan, tog Sankte Per sin
guldkrona av huvudet och kastade den till Vår Herres fötter,
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
