Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v ÄR HERRE OCH SANKTE PER
in i himmelriket. Hon hade aldrig tänkt på annat än att
samla pengar, och till fattigt folk, som hade stannat utanför
hennes dörr, hade hon aldrig givit så mycket som en slant
eller en bit bröd. Men Vår Herre förstod, att det var
omöjligt för Sankte Per att fatta, att hans mor hade varit så girig,
att hon inte kunde få åtnjuta saligheten.
— Sankte Per, sade han, hur kan du så säkert veta, att
din mor skulle trivas hos oss?
— Se, sådant säger du endast, för att du inte ska behöva
bönhöra mig, sade Sankte Per. Vem skulle inte trivas i
paradiset?
— Den, som inte känner glädje över andras glädje, kan
inte trivas där, sade Vår Herre.
— Då är det flera än min mor, som inte passar här, sade
Sankte Per, och Vår Herre märkte, att han tänkte på honom.
Och han kände sig djupt bedrövad över att Sankte Per
hade träffats av en så djup sorg, att han inte mer visste vad
han sade. Han stod en stund och väntade, att Sankte Per
skulle ångra sig och förstå, att hans mor inte kunde passa i
paradiset, men han ville alls inte ge med sig.
Då kallade Vår Herre till sig en ängel och befallde
honom, att han skulle fara ner till helvetet och hämta
Sankte Pers mor upp till paradiset.
— Låt mig då också se hur han hämtar opp henne! sade
Sankte Per.
Vår Herre tog Sankte Per vid handen och förde honom
ut på en klippa, som stupade alldeles tvärbrant på ena
sidan. Och han visade honom, att han endast behövde luta
sig något litet ut över branten för att kunna se rätt ner i
helvetet.
När Sankte Per blickade ner, kunde han till en början inte
urskilja mer, än om han hade sett ner i en brunn. Det var,
som om ett oändligt svalg hade öppnat sig under honom.
Det första, som han svagt kunde skönja, var ängeln, som
redan hade givit sig i väg mot avgrunden. Sankte Per såg hur
ängeln ilade ner i det stora mörkret utan all fruktan och
bara bredde ut vingarna något litet för att inte falla för
häftigt.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
