Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSLÅGAN
ofta över att han inte var född i ett land, där det fanns en
konung, som samlade omkring sig tappra män, och sade,
att han i så fall skulle ha kommit till stor ära och värdighet.
Raniero var stortalig och högröstad, grym mot djur, hård
mot sin hustru, inte god för någon att leva med. Han skulle
ha varit en skön man, om han inte tvärsöver ansiktet hade
burit flera djupa ärr, som vanställde honom. Han var snabb
att fatta beslut, och hans handlingssätt var storslaget, fastän
ofta våldsamt.
Raniero var gift med Franceska, som var dotter till Jacopo
degli Uberti, en vis och mäktig man. Jacopo hade inte tyckt
mycket om att giva sin dotter till en sådan slagskämpe som
Raniero, utan hade i det längsta motsatt sig giftermålet.
Franceska hade tvungit honom att ge vika genom att säga,
att hon aldrig skulle gifta sig med någon annan. När
Jacopo äntligen gav sitt samtycke, hade han sagt till Raniero:
— Jag tror mig ha sett, att män sådana som du har lättare
att vinna en kvinnas kärlek än att behålla den, därför vill
jag ta det löftet av dig, att om min dotter får det så svårt
hos dig, att hon vill återvända till mig, så ska du inte
hindra henne.
Franceska sade, att det var onödigt att avgiva ett sådant
löfte, emedan hon höll Raniero så kär, att ingenting skulle
kunna skilja henne från honom. Men Raniero gav löftet
genast.
— Det kan du vara viss om, Jacopo, sade han, att jag
inte ska söka att kvarhålla någon kvinna, som vill fly mig.
Franceska flyttade nu till Raniero, och allt var gott
mellan dem. När de hade varit gifta några veckor, föll det
Raniero in, att han skulle öva sig med målskjutning. Han
sköt till måls några dagar mot en tavla, som hängde på en
mur. Han blev snart skicklig och träffade målet varje gång.
Till sist tyckte han sig vilja försöka att skjuta mot ett
svårare mål. Han såg sig om efter något lämpligt, men
upptäckte intet utom en vaktel, som satt i en bur ovan
gårdsporten. Fågeln tillhörde Franceska, och hon var mycket kär
i den, men Raniero sände likafullt en sven att öppna buren
och sköt vakteln, då den svingade sig upp i luften.
9. — Lagerlöf, Kristuslegender. — Kejsarn av Portugallien. \29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>