Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
en skara riddare och tömde sina bägare. Den enda
skillnaden kunde vara, att där stojades och dracks mer än på
något annat ställe. Sankte Per kunde inte förstå varför Vår
Herre blev så nöjd, när han såg dit ner, att glädjen riktigt
tindrade ur hans ögon. Så många stränga och förfärliga
ansikten, som han såg där, tyckte han sig knappast förr ha
sett samlade kring ett dryckesbord. Och den, som var värd
vid gästabudet och satt högst oppe vid bordet, var den
förfärligaste av dem alla. Det var en trettiofem års karl,
förfärligt stor och grov, med ett rödbrusigt ansikte, som var
överkorsat av ärr och skråmor, med hårda nävar och stark,
bullrande röst.
Här höll narren inne ett ögonblick, liksom om han
fruktade att gå vidare, men både Raniero och de andra tyckte
om att höra honom tala om dem själva och bara skrattade
åt hans närgångenhet.
— Du är en djärv karl, sade Raniero, låt nu se vart du
vill komma!
— Äntligen sa Vår Herre ett par ord, fortfor narren,
som gjorde, att Sankte Per förstod vad han gladde sig åt.
Han frågade Sankte Per om han såg fel eller om det
verkligen förhöll sig så, att en av riddarna hade ett brinnande
ljus bredvid sig.
Raniero ryckte till vid dessa ord. Han blev nu vred på
narren och sträckte ut handen efter en tung dryckeskanna
för att kasta den i ansiktet på honom, men han betvang sig
för att få höra om karlen ville tala honom till heder eller
vanheder.
— Sankte Per såg nu, berättade narren, att ehuru tältet
för övrigt var upplyst av facklor, hade verkligen en av
riddarna ett brinnande vaxljus bredvid sig. Det var ett stort,
tjockt ljus, ett sådant, som var avsett att brinna ett helt
dygn. Riddaren, som inte hade någon stake att sätta ner det i,
hade plockat ihop en hel mängd stenar och lagt omkring det
för att få det att stå.
Bordssällskapet brast i högljutt skratt vid dessa ord.
Alla pekade på ett ljus, som stod på bordet bredvid Raniero
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
