Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
det förhöll sig så. För första gången började han förstå
varför Franceska hade lämnat honom och att det inte var
med vapenbragder han skulle återvinna henne.
Den resan, som Raniero gjorde, blev mycket långvarig.
Och detta inte minst därför, att han inte kunde färdas ute,
när vädret var ogynnsamt. Han satt då inne i karavanserajet
och vaktade ljuslågan. Detta var mycket hårda dagar.
En dag, då Raniero drog fram över berget Libanon, såg
han, att det höll på att dra ihop sig till ett oväder. Han
färdades då högt uppe bland förskräckliga klyftor och stup
långt från alla människoboningar. Äntligen märkte han på
ett klippkrön en saracensk helgongrav. Det var en liten,
fyrkantig byggnad av sten med välvt tak. Han tyckte, att det
var bäst att ta sin tillflykt dit.
Knappt var Raniero inkommen, förrän det bröt ut en
snöstorm, som rasade i tvenne dagar. På samma gång uppstod
en så förskräcklig köld, att han var nära att frysa ihjäl.
Raniero visste, att det ute på berget fanns gott om kvistar
och ris, så att det inte skulle ha varit svårt för honom att
samla bränsle till en eld. Men han ansåg den ljuslågan, som
han bar, mycket helig och ville inte med den tända något
annat än ljusen framför den heliga jungfruns altare.
Ovädret blev allt värre, och till sist hörde han åska och
såg blixtar.
Och en blixt kom och slog ner på berget tätt framför
graven och antände ett träd. Och Raniero fick på detta sätt
sin brasa tänd, utan att han behövde låna av den heliga
elden.
Då Raniero red fram genom en ödslig del av Ciliciens
bergstrakt, tog det slut med hans ljus. De liusknippen, som
han hade fört med sig från Jerusalem, voro för länge sedan
åtgångna, men han hade dock kunnat reda sig, därför att
det utefter hela vägen hade funnits kristna församlingar, där
han hade tiggt sig nya ljus.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
