Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka släpade med sig till England allt det af sitt rof
som kunde låta sig bortföras.
I Erfurt skedde en ny öfverenskommelse mellan
Napoleon och Alexander, hvaribland annat Ryssland
ånyo tillförsäkrades att’ eröfra Finland ifrån Sverige.
Fördragen i Tilsit och Erfurt voro ingalunda obekanta
för konungen af Sverige, men Gustaf Adolf vägrade
det oaktadt att sluta fred med Frankrike och biträda
kontinental-systemet. Ryssland förklarade derför i
början af 1808 såväl England som Sverige krig, och
Danmark slöt sig villigt till denna förklaring samt skickade
sina härar till Norge för att derifrån operera mot
Sverige. Frankrike förband sig deremot att bevaka
landet, i hvilken afsigt en del af Bernadottes arme,
hvaribland äfven den spanska kåren under markis de la
Romana, ifrån norra Tyskland besatte Jutland, Fyen
och Seeland.
Sådan var i korthet Europas och vårt eget lands
politiska ställning vid den tidpunkt, då våra
berättelser taga sin början. Vi hafva förutskickat denna lilla
historiska öfverblick, på det att läsaren ej under
berättelsens gång må tröttas af för många historiska
upplysningar vid sidan af de handlande personernas öden.
Kap. I.
Den landsflyktige.
Ungefär en fjerdedels mil från den finsk-ryska
gränsen och på vestra sidan af Kymmene elf låg ett
enstaka hemman, hvilket egdes och beboddes af
löjtnant David Kojskinen, en gammal krigar-veteran,
hvilken med stor utmärkelse deltagit icke allenast i
Hattpartiets så olyckliga krig i Finland 1741 — 1742, utan
äfven i det mera ärofulla, som fördes mellan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
