Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja för att ej tryckas till jorden och krossas af den
börda som hvilade på honom. Krigets vilda
bardalekar och ständigt vexlande öden, hade hitintills varit
ett medel att skingra och mildra den djupa olycka som
hemsökt honom. Nu fanns ej längre denna för honom
så välgörande verksamhet, och han syntes redan taga
intryck deraf.
Hans hufvud hvilade tungt i den högra handen,
hvars arm han stödde mot bordet, under det att hans
ögon stirrade på det papper, som låg framför honom
och hvilket innehöll hans ansökan om afsked. Han
suckade tungt under det att tvenne stora tårar föllo
från hans ögon och sakta banade sig väg utför hans
kinder.
"Hvad skall jag väl säga till min hustru, till
Maria, då hon ser mig ensam återvända och då hon
frågar efter honom" yttrade han för sig sjelf. "Vi
lemnade hemmet när kriget utbröt på samma gång. Han,
full af mod, af förhoppningar och med hjertat uppfyldt
af en glödande fosterlandskärlek. Anjala-förbundet, i
hvilket han deltog, gjorde honom till en förrädare mot
sitt land och sin konung. Hans kärlek till Jägerhorns
dotter drog honom in i dessa stämplingar. Han är nu
en fånge som är dömd till döden och snart eger jag
ej mera någon — son"
Han qvarsatt orubblig på sin plats. Han lade ej
märke till att solen alltmera sänkte sig och att
aftonen började utbreda sina skuggor. Bilden af hans son,
denne modige och ståtlige yngling, hvilken han älskat
ända till afguderi, hägrade oupphörligt inför hans Ögon
och det syntes honom omöjligt att kunna förjaga denna
på en gång ljufva och sorgliga anblick.
"O min gud," mumlade han, "förrädare, lifdömd,
vanärad. Det är för mycket för ett fadershjerta att
kunna lida. Mina qval trycka mig till jorden."
Den arme mannen hade rätt. Karl August
Koj-skinen, hans enda barn hade med stor utmärkelse
genomgått Haapaniemi kadettskola och efter aflagd
officers-examen blifvit anstäld som fänrik vid Björneborgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
