Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ja, ja, Kojskinen har rätt," suckade hans hustru.
"Hade han varit i lifvet, hade han nog kommit sjelf
för att godtgöra hvad han brutit. Nu får fadern gå
i den döde3 ställe.’’
Kojskinen hade händelsevis blicken fästad på ett
af de nedersta fönsterna, hvilket låg midt emot
eldstaden. Isen på fönsterrutan hade af värmen i
rummet smält undan och Kojskinen, alltjemt stirrande på
fönsterrutan, tyckte att ett ansigte omgifvet af ett stort
skägg visade sig i fönstret. Han tyckte att ett par
ögon blickade in i rummet med ett uttryck af nästan
vild glädje.
"Så barnslig jag är och hur fantasien ibland roar
sig med sitt gyckelspel," tänkte han för sig sjelf i det
han fortfarande stirrade på fönsterrutan. "Det är
månstrålarne, som bryta sig mot fönsterisen och målar
detta ansigte på rutan. Det var en besynnerlig lek.
Nu böjer hufvudet sig till en helsning. Hm! det kan
väl ej vara någon rysk spion, som smugit sig öfver
elfven och har någon plan i sigte?"
Han steg upp från sin stol och gick fram till
fönstret. Ingenting syntes till. Något ansigte var ej att
upptäcka. Från floden hördes isens brakande dån och
på den klara stjernhimmeln seglade fullmånen bland
några ljusa skyar. En lätt nordanvind blåste och snön
gnistrade i det klara månljuset.
"Vi få en bister natt och du, Svärd, se till att
kyrkoherdens rum är väl eldadt och uppvärmdt,"
yttrade Kojskinen, i det han gick från fönstret och
återtog sin plats. "Våra trupper af första och andra
brigaden stå i Tammerfors och generalitetet befinner sig i
Laukko. Det kommer att blifva en svår färd dit,
öfver de snöfylda vägarne. Men våra hästar äro goda
och vid godt hull, vår packning ringa, så att nog skola
vi slå oss fram."
"Det förefaller mig besynnerligt att hären
retirerar istället för att gå öfver gränsen och möta fienden
på dess eget område," yttrade kyrkoherden.
"Visserligen förstår jag mig ej på krigssaker, men nog skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
