Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dare och snödrifvorna mindre höga. Friskt mod bara
och tappa ej kuraget."
Medan våra resande svettas och arbeta sig fram
öfver snödrifvorna vilja vi skynda något i förväg och
söka att upphinna den ryttare, hvars spår blifvit
observerade af Kojskinen, och hvilken person är af vigt
att lära känna såsom varande en af hufvudpersonerna
i våra skildringar.
Genom den ödsliga trakten af Ikaalis och på cirka
en qvarts mils afstånd från Kuivanen by och
gästgifvaregård syntes på den smala vintervägen en ensam
ryttare vid den tid på morgonen då Kojskinen och
hans sällskap lemnade Pulkis, mödosamt arbeta sig
fram genom drifvorna. Hans häst, en stor och stark
skymmel med bred bringa och grof kroppsbygnad, dröp
af svett, ty allt emellanåt sjönk han ned till halfva
benen i den djupa snön och måste då anstränga sig
till det yttersta för att åter komma upp på den fasta
snöskaren och derefter steg för steg fortsätta sin väg.
Vid sådana tillfällen såg man ryttaren vigt och hastigt
hoppa ur sadeln och leda hästen ett stycke framåt
under det han uppmuntrande tilltalade det villiga djuret
med några vänliga ord.
Ryttaren sjelf kunde vara ungefärligen en man
af fyrtio års ålder men ej derutöfver. Hans gestalt
var högväxt och angaf en hög grad af fysisk styrka.
Denna kropp med sina fasta och muskulösa lemmar
måste hafva blifvit härdad och utvecklad i en mängd
strapatser. Ansigtet, som pryddes af ett glänsande
mörkbrunt helskägg och mustascher, var af ädel form
med uttrycksfulla och tilltalande drag. Dess färg var
mycket blek och på den höga pannan syntes vid
venstra tinningen märket efter en kula eller ett
sabelhugg. Det var en vacker blessyr, som utvisade att dess
ägare hade till sed att göra front mot fienden. Det
intryck man erfor vid åsynen af mannen var godt och
egnadt att ingifva förtroende, ehuru man tyckte sig
märka en viss oro i blicken, i hvilken dolde sig nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
