- Project Runeberg -  Krona och Törne /
39

(1882) [MARC] Author: Henrik af Trolle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Då får ni allt vänta tills jag fram på dagen
hinner att anskaffa något," svarade värden i dyster ton.
"Djefvulen hitsände i går gäster, hvilka länsat både
visthus och källare. Jag är olycklig, ruinerad. Hvad
skall jag göra?"

"Ni ljuger karl," yttrade främlingen i det han
skarpt såg på värden. "Från köket derborta känner
jag lukten af stek och min näsa bedrager mig icke."

"Det är min sista höna, som tillagas för deras
excellensers räkning," svarade värden helt sakta. "Från
prestgården har jag måst anskaffa vin och hvetebröd
jemte åtskilligt annat, som hör till en god frukost.
De vänta med otålighet att blifva serverade. Hör bara
huru de ropa och svärja!"

Från ett närgränsande rum hördes röster, som
ropade på värden. Mårten Lokkonen lät sina
trätofflor slamra mot golfvet och skyndade att efterhöra hvad
deras "excellenser" hade att befalla.

Den resande som satt vid bordet och i filosofiskt
lugn tuggade på sina naglar uppgaf ett gapskratt i det
han betraktade vår resande.

"Ni skrattar ni, min herre, men jag tycker ej om,
att man ser på mig och skrattar," yttrade främlingen
i högdragen ton. "Ni är så tjock och korpulent att
ni gerna kan tära på ert goda hull och undvara både
frukost och middag, då jag deremot behöfver båda
delarne."

Den resande, som satt vid bordet och hvars
frodiga rödskinande ansigte utvisade mycken godlynthet
och humor, drog sin breda mun till ett nytt grin i det
han liksom tillfälligtvis lät en lång värja sticka fram
mellan sina korta och hjulande ben.

"Mitt skratt gäller både er och mig," yttrade han
med ett något skorrande uttal. "Jag tycker nemligen
att då vi båda äro hungriga och en god frukost
kommer att serveras, vi helt simpelt kunna taga denna
frukost sedan vi först gifvit deras excellenser respass
till evigheten. Eller hvad säger ni derom?"

"Att jag redan sjelf beslutit att ensam uppäta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kronaoch/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free