Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nå hur har saken aflupit?" frågade fältväbeln i
det han räckte honom handen.
"Excellent! jag begärde att blifva soldat men blef
antagen till korporal vid lifbataljonen af Björneborgs
regemente," svarade Ranck. "Det var ändock något."
"Från korporal kan man stiga gradvis till
general," yttrade Roth leende. "Komma vi bara att få slåss
så går det nog raskt undan med befordran. Efter en
batalj har man all utsigt att komma ett tuppfjät framåt.
Men se här ett glas värmande glögg och låret af ett
får. Min gamle kalfaktor Smäll har anskaffat båda
delarne. Förmodligen har han med sina långa fingrar
knipit fåret hos någon bonde. Det blir på hans
samvete. Smäll är en ypperlig marodör, han känner till
att man aldrig slåss sämre än på en tom mage."
Ranck slog sig ned vid bordet och åt med en
strykande appetit.
"Hvad nytt?" frågade han.
"Några bländare som varit ute påstå sig hafva
sett ryssar i vår närhet," svarade Roth. "Men det
är troligtvis endast ett falskt allarm."
"Våra sengångarrörelser hafva ingifvit fienden mod
och underligt vore om vi länge skulle blifva oantastade,"
svarade Ranck. "I morgon skall jag på egen hand
ut och kunskapa. Måhända har jag lyckan med mig."
"Då följer jag er," svarade Roth. "Fyra ögon
se bättre än två och dylika små expeditioner äro just
i min smak."
"Jag ämnade just bedja er härom," yttrade Ranck.
"Vi måste skaffa fourage åt våra hästar. På inga
vilkor vill jag skilja mig från min häst. Den kan vara
mig till stor nytta, ty ehuru jag tillhör fotfolket, vill
jag emellanåt vara ryttare. Det är en ynnest, som jag
skall utverka åt mig."
Samtalet blef afbrutet af några starka rop på hjelp,
som hördes utanför tältet. Ranck och fältväbeln
lyssnade uppmärksamt.
"Det är Smäll, som ropar," yttrade Roth. "Hvad
kan väl vara på färde? Han är en stor och stark karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
