Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
budbärare att i förbigående inlemna sabeln, som på
klingan hade det Flemingska vapnet ingraveradt, i
dennes bostad. Återstoden af dagen tillbragte Ranck i
väbelns sällskap samt med att skrifva ett par bref. Det
ena var adresseradt till franska marskalken hertigen
af Massena, det andra till löjtnanten David Kojskinen.
Båda brefven stoppade RaDck på sig, samt anmodade
Roth, att i den händelse han folie i duellen afsända
brefven enligt adress, hvartill Roth gaf sitt löfte.
"Fleming är en utmärkt fäktare och ni gör rätt
uti att betvifla utgången," yttrade väbeln, "icke
derför, att jag tviflar på er skicklighet som fäktare, men
han eger, hvad jag tror, mera uthållighet och styrka.
Hans öfvermod och råhet känner, som jag redan sagt,
inga gränser. Son till öfverste Klas Fleming och
innehafvare af en mängd gods, är han mycket rik. En
gång när han skulle åka ut hade han gifvit sin kusk
någon befallning, men om kusken ej var nog mycket
slaf, eller huru saken hängde ihop, alltnog, friherren
tog sin pistol och nedsköt kusken ögonblickligt genom
det öppnade vagnsfönstret. Efter denna bragd flydde
Fleming öfver till det ryska området, men återvände
inom kort och förblef oantastad. En tid har han
vistats som fånge på Sveaborg. Han hade nemligen vid
en vaktparad roat sig med att gifva sin kompanichef
kapten Tigerstedt en örfil, så att denne föll.
Krigsrätten dömde honom till utstrykning ur rullorna, tre
års fästning och landsförvisning. Konungen stadfästade
domen, men kriget som utbröt försatte honom åter på
fri fot. Nu har han ånyo anländt till armen och der
gjort ett föga hedrande inträde genom att piska upp
min stackars Smäll. Jag unnar honom allt godt, och
väl vore, om ni gåfve honom en minnesbeta."
"Jag skall göra mitt bästa," svarade Ranck i det
han gick till hvila. "Vår beslutade rekognoscering i
morgon får anstå till en annan dag. Fienden håller
sig nog beskedligt stilla. Kölden är oerhörd och
vägarne nästan ofarbara. Jag känner mig lika frusen
som om jag låge på bara marken. Vi få väl lof att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
