Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII UPPSTÅR IFRÅN DE DÖDA. 63
nat få strida mot en friherrlig officer ansåg man
omöjligt. Den gamle Kojskinen var ej minst förvånad.
Han grubblade och ansträngde sin hjerna med att lösa
denna gåta och att skingra det mystiska dunkel, som
omgaf Rancks person, men allt förgäfves. Han vände
sig i detta ämne till major Eek, som han trodde
bestämdt veta någonting men erhöll till svar:
"Fråga mig ej ty jag har inga upplysningar att
gifva. Det enda jag känner till är, att Fleming ej
begått något etikettsfel då han antog utmaningen att
duellera med Ranck. Detta är allt hvad jag har att
säga."
"Hm! besynnerligt det här," mumlade Kojskinen
för sig sjelf. "Ansigtet i fönstret på Pulkis, hans sätt
att sköta sin sabel, växt och gestalt synas mig stämma
öfverens, men ej det öfriga. Jag är en barnslig tok,
som beherskas af en fix ide, den jag har svårt att
drifva ifrån mig."
Kap. IV.
Karl XII uppstår ifrån de döda. Han som
bar kronan.
Största delen af den vestra armen hade så
småningom samlat sig kring Tavastehus, den plats, der
Klercker ville afvakta fienden och leverera honom
batalj. Hela hären brann af mod och stridslust. Man
skulle ej längre retirera, fienden skulle ej längre håna
och begabba den finske soldaten, som vände honom
ryggen. Alla lidanden voro förgätna, ty nu var tiden
inne att handla och kämpa med kraft för
fosterjorden.
Så hoppades man och jublade, men hoppet skulle
inom kort försvinna och jublet förbytas i sorg och
förbannelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
