Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända från den der öfversten ni har en helsning till
mig att framföra?"
"Rätt gissadt, min fröken,’’ svarade Ranck.
"Öfverste Karl August Kojskinens sår var dödligt. Allt
hvad läkarekonsten förmådde erbjuda användes för att
rädda hans lif men förgäfves. Kort innan han
utandades sin sista suck lät han kalla mig till sig. Jag
satte mig ned vid hans säng och han fattade min hand
samt yttrade:
’När ni en gång, som jag hoppas, välbehållen
återvänder till Finland, så uppsök mina föräldrar och säg
dem, att jag dog på ärans fält med återvunnen
själsfrid och aktning för mig sjelf. Äfvenledes ber jag er
framföra samma helsning till fröken Karin Jägerhorn,
med tillägg, att min sista tanke egnas åt minnet af
henne, hvars bild jag aldrig förgätit och som troget
följt mig alltifrån den stund jag skildes ifrån henne.’
Jag gaf honom mitt löfte. Några ögonblick
derefter var han död. Med militärisk ståt begrofs
öfverste Kojskinen på El’Tarifs kyrkogård, saknad af
förmän och kamrater. Det löfte jag gaf honom har jag
nu infriat."
Ranck såg stadigt på fröken för att utforska om
ej någon rörelse af deltagande skulle visa sig i
hennes ansigte, men ej ett spår deraf var synligt och det
var med ett iskallt lugn som hon svarade:
"I min ungdom kände jag och var mycket
tillsammans med en ung löjtnant Kojskinen, hvilken var
an-stäld hos min far i egenskap af adjutant. Jag minnes
honom som en rätt älskvärd menniska, men han egde
en mycket svag karaktär och saknade omdömesförmåga.
Bet fägnar mig att höra, att han lyckades skapa sig
en framtid. Att han så lifligt fästat sig vid mig var
mer än besynnerligt, ty några sympatier för honom
egde jag ej. Tack emellertid för underrättelsen."
Ranck betraktade henne med en skarp nästan
hotfull blick. Hans ansigte var askgrått och han behöfde
hela sin viljekraft för att kufva sin sinnesrörelse.
"Han berättade för mig sin lefnadshistoria och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
