- Project Runeberg -  Krona och Törne /
107

(1882) [MARC] Author: Henrik af Trolle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULDETS MAKT. INTRIGER. 107

"Man observerar oss," yttrade grefven.
"Behagar ni taga min arm så skola vi gå in i ett annat
rum der vi mera ostörda af nyfikna blickar och
lyssnande öron kunna samtala med hvarandra."

De aflägsnade sig ur danssalen. En svart domino
följde dem på afstånd. Det var Ranck, som ej ett
ögonblick släppt Karin Jägerhorn ur sigte.

"Den man som följer henne är samme maskerade
person som jag förut sett i hennes sällskap på
Sveaborg," tänkte Ranck. "Samma högväxta figur, samma
hållning, det slår ej fel, men hvem kan det väl vara.
Att döma af hans uniform och ordnar måste det vara
en hög personlighet."

Han stannade och vände sig till en ensam
stående maskerad person klädd som medeltidsriddare och
frågade honom hvem den man var, som ledsagade
fröken Jägerhorn genom salen.

"Det är generalen, grefve van Suchtelen,"
svarade masken. "Men hvarför frågar ni det?"

Ranck svarade ej. Generalen hade stannat och
utbytte några ord med värden.

"En i högsta grad animerad tillställning den här,
min bäste rådman," yttrade han halfhögt. "Jag skall
ej underlåta att vid första passande tillfälle
inrapportera härom till hans majestät kejsaren. Ett
Stanislaiordensband för er räkning torde ej uteblifva."

Den förtjuste rådmannen och fosterlandsfienden
bugade sig djupt och rodnade af glädje. Han hade
redan i hemlighet svurit ryske czaren trohetsed. För
en lumpen ordensstjerna sålde han sin heder och ära;
hvilken uselhet och förnedring!

Yan Suchtelen och hans dam slogo sig ned i ett
litet kabinett, som blott upplystes af en i taket
hängande alabasterlampa. Det var ett förtjusande litet
rum och särdeles passande för förtroliga meddelanden.
Innan de båda bundsförvandterna inkommit i
kabinettet hade Ranck före dem inträdt dit och
instinktmässigt tagit plats bakom ett par tjocka dörrgardiner, hvars
djupa veck fullkomligt dolde honom. Helt nära denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kronaoch/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free