Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. XI.
En juvel i den svenska kronan förloras men
eröfras åter af linieskepp och fregatter.
Våren var ändtligen kommen. 1808 års ovanligt
stränga vinter hade flytt sin kos. Nu sjöngo fåglarne
i de höga furuskogarne, nu störtade de frigjorda
floderna "sjungande ned mot hafvet," solens strålar lekte
på de tusen sjöars och floders vatten. Wuoksen
kastade sig i glittrande skum utför Imatras höga fall för
att famnas af Ladoga. Östersjöns vågor sjöngo åter
sin friska sång. Allt var lif och rörelse ty
pånyttfödelsens tid var inne.
Vår berättelse för oss öfver hafvet till den
sago-och minnesrika ön Gotland.
Klockan kunde vara ungefär åtta på aftonen när
borgaren och kopparslagaremästaren Erik Krok under
synbar motsträfvighet fattade det för honom högst
sällsamma beslutet att bryta de sedvanliga "vännernas1’
glada aftonlag på "Lybeck" i staden Visby och
uppsöka sitt hem, som låg i närheten af S:t Nikolai
herrliga kyrkoruin, ett, bland de många andra talande
vit-nesbörden om den forna hansestadens rikedom och
anseende.
Kopparslagare Krok hade kommit så långt på
hemvägen, att han rest sig upp ifrån stolen, men längre
kom han ej, ty hans granne och gamle vän Mattias
Rosen hade stött sin messingskryckade käpp i golfvet,
en stöt, som fullkomligt morgnade den halfsofvande
kyparen vid disken och kom honom att tumla fram
till bordet.
"Hvad befalls?"
"Två nya varma kanoner till på bordet," befalde
herr Mattias, som var en fet, frodig och af välmåga
skinande gubbe. Hans händer voro som pioner, hans
ögon tårmilda och hans klotrunda buk en liten bal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
