Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Hvem är du? tala!" befalde Krok, "ty jag
känner inom mig, att jag är rysligt arg och stridslysten."
"S:t Nikolaus" tog den stora pelskragen ned från
sitt hufvud. Mäster Krok gaf till ett utrop och
studsade minst fyra fot tillbaka. Han såg framför sig ett
leende, vackert och ungdomligt ansigte, men detta
ansigte tillhörde hans dotters tillbedjare, ingen mindre
således än — Manfred Skrifvare; det var höjden af
allt ondt, som kunnat vederfaras honom. Inför
Manfred Skrifvare hade han visat sig som den fegaste kruka,
honom hade han i jemrande toner kallat för fader S:t
Nikolaus och till honom hade han svurit att gifva sin
dotter.
Krok uppgaf ett ursinnigt rytande och ville kasta
sig öfver den unge mannen, förmodligen i afsigt att
strypa honom och sedan dölja sitt brott på samma sätt,
som ryssarne nyss dolt sina krutfastager. En
pistolmynning vidrörde hans panna och hejdade honom.
"Så barnslig ni är gudfar, som visar vrede för
platt ingenting," yttrade den unge mannen med ett
iskallt lugn. "Lägg band på edra känslor och hör till
slut hvad S:t Nikolaus har att säga er. Ni kan ju
sedan rasa bäst ni behagar, ty jag lemnar er på
ögonblicket och skall sedan för alla edra vänner berätta
hur roligt vi i natt haft tillsammans."
"Tala!" utropade Krok, som fann, att han helt
och hållet befann sig i Manfreds händer, och att det
var vida klokare att vinna hans vänskap än att hafva
honom till fiende, honom, hvars rörliga tunga skulle
om den ville, kunna göra Krok till ett åtlöje för hela
staden.
"Då vill jag omtala för er, att under det jag var
ute och flanerade omkring i staden, såg jag i
månskenet samma smygande skuggor söm ni sett, och anande
att något oråd var på färde, spionerade jag försigtigt
på dem och fann snart till min bestörtning att det var
ryssarne, våra fiender. Hvad de hade för händer har
jag redan omtalat för er, men genom att lyssna till
ett samtal, som på tyska fördes mellan tvenne office-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
