Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bössor lågo bredvid dem och de långa knifvarne hängde
i sina slidor i deras breda bälten. Den gamla
trollqvinnan Akka och jemte henne Vaimo, sutto båda i
närheten af elden. Trolltrumman hängde vid den gamla
qvinnans sida och kantelen, den lilla harpan, hvilade
i hennes knä. Hon blickade drömmande in i elden.
Männen sofvo ej. De rökte sina pipor och
afvaktade att få höra Akka röra kantelen och sjunga någon
af deras älsklingssånger, någon af dessa melodiösa men
dystra eller rättare vemodsfulla sånger, som finnen så
mycket älskar att höra. Men Akka dröjde att röra
kantelen, hon blickade fortfarande in i elden.
Plötsligt störtade hon upp, liksom vidrörd af en
osynlig hand. Männen sågo på henne med blickar, som
utvisade den vidskepliga fruktan, de hyste för hennes
konst. De antogo, att hon sett något, som stått att
läsa i det flammande bålet, i elden, i röken. Hvad
hade hon väl att förkunna.
Hon fattade kantelen och spelade på den en
dyster melodi. Sedan denna var slutad, lade hon
harpan ifrån sig och började att slå på trumman, först i
en långsam och sedermera i en allt lifligare takt.
Hennes mörka ögon blickade nästan vildt omkring sig. De
tycktes fästa sig vid ett dystert forskande uttryck än
på den ene, än på den andre af männen. Slutligen
började hon, alltjemt slående på den lilla trumman,
en långsam, men mycket taktmessig dans kring elden,
under det hon sjöng en sång till Kuunotars —
allmaktens dotter — ära.
Männen hade rest sig upp. De lyssnade med spänd
uppmärksamhet till orden i hennes sång, under det de
med spända blickar följde hennes rörelser.
Sedan Akka slutat sången, utropade hon:
"I morgon komma flera af er att gästa dödens
jungfru. Väinemöinen skall hafva flera offer än
timmarne under årets alla dagar. Det skall blifva en
strid, vild och förfärlig. Jag har hört hästar gnägga,
kanoner dundra och sett skaror af män rycka fram.
Jag har sett lik och blod. Mången af er har jag sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
